Svensk ordbok 2009, webbversion
verb höll hållit, pres. håller
håll·er i|hop1hålla (ngt) förenat eller samlat
sociol.det var modern som fick hålla ihop familjenden röda tråd som håller ihop bokenhålla ihop ngt/ngrasedan ca 15402(fortsatt) utgöra en fast enhet
och inte gå sönder; om föremål el. företeelser
sociol.bilen är gammal och håller knappt ihop○spec. om social gruppvi i släkten måste hålla ihopde båda vännerna hade hållit ihop sedan barndomenhålla ihopsedan 1664; 1541 om social gruppSubst.:vbid1-187185ihophållande,
vbid2-187185ihophållning