Svensk ordbok 2009, webbversion

hålla iho´p verb höll hållit, pres. håller håll·er i|­hop1hålla (ngt) förenat eller samlat sociol.det var modern som fick hålla ihop familjenden röda tråd som håller i­hop bokenhålla ihop ngt/ngrasedan ca 15402(fort­satt) ut­göra en fast enhet och inte gå sönder; om före­mål el. före­teelser sociol.bilen är gammal och håller knappt i­hop○spec. om social gruppvi i släkten måste hålla ihopde båda vännerna hade hållit i­hop sedan barndomenhålla ihopsedan 1664; 1541 om social gruppSubst.:vbid1-187185ihophållande, vbid2-187185ihophållning